Gatineau loppet och American Birkebeiner 2019, Bengt Beijar

Starten på Gatineau loppet och solen skiner. Tekst och bilder Bengt Beijar.

På fredag kunde vi bekanta oss med spåren och målplatsen för Gatineau. Man kunde knappt tro att det skulle arrangeras ett World loppet skidlopp här följande dag. Mycket liten aktivitet! Vi gick en sightseeing i Ottawa/Gatineau och besökte bl.a. ett ölbryggeri för lunch. Och på kvällen fick vi våra Bibs och deltagarkuvert och Gatineau mössan.

Vi som skulle åka klassiskt blev upphämtade från hotellet av en gul skolbuss (sådana som man ser på filmer och i TV – se foto) tidigt på lördag morgon. Från målområdet kördes vi vidare till starten i La Péche. Vi hade en fin dag i spåret med solsken, lite motvind i början och 5-6 grader kallt. Spåren blev glatta och man kunde parstaka rätt mycket. Terrängen i Gatineau är omväxlande lite kuperad med en kraftigare stigning från 31 -36 km och på slutet långa skidbara motlut och nedförsbackar.

Det var 10 finländare som åkte 51 km klassiskt på lördag och av oss var Miika Ruohonen bäst (8.). Följande av oss lite lägre ner i prislistan, var Kari Hermansson, Bengt Beijar, Clas-Eirik Slotte och Vesa Lehtonen. Totalt antal deltagare i mål i det klassiska loppet var 452 och av dessa var 10 från Finland. Samma dag skidades också 27 km klassiskt och där deltog Kalevi Kairamo samt 15 km klassiskt där Kirsi Yijala deltog.

På söndag åkte man samma sträcka med skate, men då hade temperaturen redan sjunkit till – 16 på morgonen, så det var strävt före och åktiderna var c. ½ h. länge än på det klassiska loppet. Bäst av de våra var Mikko Harju (5.). Följande var Heikki Yijala, Jari Manninen, Clas-Eirik Slotte och Simo Pöyhönen. Det var totalt 345 åkare som skateade i mål och fem var från Finland. Siiri Yijala (14 år) deltog i 10 km skate samma dag.

På söndag kväll flög vi till Toronto, för vi skulle besöka Niagara Falls på måndag. Fallen vara delvis frusna, speciellt på USA sidan, men på Kanada sidan var det fullt vattenfall. Det är verkligen mäktigt att se fallen på plats och då vi fick höra historien om hur mycket fallen har ”grävt” sig in i naturen under århundraden, förstår man hur stort det är. Vi såg Niagara fallen ”von oben” i Skylon tornet och just förrän vi åkte ner skingrades dimman och man såg verkligen hela härligheten. Efter Niagara fallen hade vi en angenäm stund vid Pillitteri Estate Winery med vinprovning. Deras specialitet är icevine och det får läsaren googla för att bli bekant med det. Niagara området är ett stort vinproduktions område och det kunde man knappt tro med en vinter, som ser ut som vår.

Följande stad var Minneapolis, USA, där vi besökte ”Mall of America” ett av världens största köpcentrum. Här finns bl.a. i mitten av Mallen en nöjespark med berg- och dalbana och många andra nöjesmaskiner; det är som Borgbacken i mindre skala. På kvällen gick vi på NHL hockey och såg Minnesota Wilds förlora hemma mot Anaheim Mighty Ducks. Mikael Granlund spelade sin sista match för Wilds och han fick höra mycket finska hejarop under matchen.

Följande dag åkte vi buss via Hayward, målet för The Birkie, till Heartwood Conference Center, där vi bodde till söndag. Vi såg på målrakan för The Birkie och åt lunch i Hayward. Den dagen åkte barnen sitt Birkie lopp. Vi fick våra Birkie Bibs och kuvertet med Birkie mössa. Här var det ordning och köer och man skulle visa upp både passet och att man betalt för deltagandet, för att få sitt nummer. Kring vårt hotell fanns olika spårdragningar, men det hade kommit så mycket snö, att man inte hunnit köra upp spåren. Det blev träning i uppkörda scooterspår.

American Birkebeiner åktes på lördag. Vi transporterades i gula skolbussar även här till starten i Cable. Både det klassiska och skate loppet åktes i samma terräng och med starter om varandra. Klassiska loppet är 55 km, medan skateloppet är 51 km. Profilen är lite lik Vasaloppet med uppför i början till c. 12 km och långsamt utför senare. Men terrängen har nog betydligt mera backar än vad profilen visar. Det var nog uppför och nedför mest hela tiden. Då man försökte sig på parstakning mellan backarna, var det så många åkare i spåret, att man inte kom sig upp på krönet till följande backe, utan att sakta i. Men stämingen i spåret var bra och under loppet åkte klassiska och skate skidarna parallellt och man såg varann nästan under loppet.

Dagen innan loppet var det strålande solsken, men på natten och morgonen kom lite nysnö, som en utmaning för vallningen. Temperaturen var omkring -2, mulet och snön var lite fuktig, så även här blev spåren glatta och med bra glid gick det lätt. Amerikanarna var lite rädda av sig i nedförsbackarna och bromsade mera, än få bra fart nerför. Därför var de ofta i vägen uppför.

I det klassiska loppet var vi 9 finländare som åkte i mål och bäst av oss igen var Miika Ruohonen (4.). Därefter kom Kari Hermansson, Seppo Myllylä, Bengt Beijar och Hannu Syrjänen. I skate loppet var Mikko Harju (26.) igen bäst av finländarna och därefter kom Heikki Yijala, Juha Pekka Pakkanen, Jari Manninen och Kari Kiesiläinen. Totalt 6 finländare åkte i mål på skate. Siiri Yijala åkte Prince Haakon loppet över 15 km dagen innan och var 26:e i mål. The Birkie var betydligt större till deltagarantalet än Gatineau. 3696 åkare skateade i mål och 1874 åkte i mål på det klassiska loppet.

Vi hade tur med vädret på båda loppen, för dagen efter The Birkie blev det snöstorm, trots att det inte snöade, men mycket hård vind och lössnö gjorde att vägar och flygfält stängdes. Därpå följande dag var det igen riktigt kallt med – 27 i Hayward. På de båda loppen var det 4 av deltagande finländare, som uppnådde kvalifikationen för att bli Worldloppet Master och medlemmarna i Worldloppet Masters Finland blir fler. Återigen var det en upplevelse att göra en skidresa till en annan världsdel och trots att jag mött endast av deltagarna tidigare (på Engdin Ski Marathon-resan) fick jag många nya vänner och bekantskaper bland oss finländare och andra nordbor. På alla ställen frågar folk varifrån vi kommer och de får verkligen en att känna sig uppskattad, när man åker så långt för att åka skidor på längden. Många känner till Finland, Finlandia-loppet och Lahtis och då man ser på prislistorna ser man många finsk-, svensk- och norskklingande namn, men med USA som nationstillhörighet. Så där kanske fanns en del långväga släktingar.

Matkustaminen avartaa och det är verkligen så!

Reseberättelsen gjorde

Bengt Beijar

Worldloppet Master Nr. 4344